Midwinter

Ikväll är Eric iväg och spelar in skiva med Tim och Niklas, dom har bott i studion de senaste tre helgerna. Jag har roat mig med att städa marsvinsburar och klippt marsvin. Nu är dom finfina :)

Till veckan kan det hända att en liten alpacatjej flyttar hit. Jag har ju varit på jakt efter avelsdjur, och igår fick jag erbjudande om denna hona. Pappan är från Malaxis och det är ju alltid bra. Hon ser fin ut, och hon hade fått bra kommentarer när hon ställdes i Lillhärad. Vid det tillfället var hon bara 2 mån.. och alltså i yngsta laget för att bli certad. Men imorgon ska hon ställas igen. Så vi får se hur det går. Det allra bästa vore ju om jag kunde fortsätta ställa henne sen, men hur fanken ska jag kunna hålla en senior i päls det första jag gör =/ Jaja, det får gå som det går. Om jag tar denna hona så kan jag inte para henne förrän typ februari, och kan således inte vänta mig första kullen förrän i april ungefär. Hmm. Får se om det blir någon mer. Jag håller ju tummarna för en viss liten texelkille som jag var dum nog att inte anmäla intresse för i tidigt stadie (!). Jag har även ställt mig i kö för eventuella texlar hos en uppfödare, hoppas jag kan få något bra från henne. Alpacor är betydligt lättare att hitta bra än texlar! Det finns ju knappt några!

Jag svamlar för mig själv, för det är antagligen ingen av er som läser som förstår något av det jag skriver ;) Eller?

Fredagseftermiddagen/kvällen spenderades på Paris... Fikade med Clara, Kim, Phuong, Emelie och Sara. Det var roligt, händer ju inte så ofta tyvärr. Men det blir desto mer att uppdatera :)

Vet inte varför jag fortfarande är vaken... Eric gick och la sig för typ 4 timmar sedan. Fastnade framför alla bloggar som jag inte har läst på länge.

Dagens fråga: Vad ska jag göra med mitt liv?

Ett liv är ju hur kort som helst! Hur ska man hinna med allt man vill... och vad vill jag? Är jag inne på rätt spår? Måste allting vara så storartat i alla andras ögon? Räcker det inte om man själv är lycklig? Kanske är de mest storartade sakerna i livet inte det man först tror... Det kanske helt enkelt är de små sakerna. Alltså är det egentligen helt onödigt att bli stressad för vissa saker, här är ett exempel:

En jämngammal tjejs mamma till mig men överlägsen ton: "Men alltså, vill du inte ut och resa och leva livet? Det tycker jag man ska göra när man är ung!"

Om jag hade velat resa och ta ett sabbatsår efter studenten så hade jag ju självklart gjort det. Men istället så satsar jag på att få en universitetsutbildning direkt. Till skillnad från den här tjejen så kommer jag ju ha en fil.kand om drygt ett och ett halvt år. Det känns jävligt mycket tryggare för min del än att bara driva runt i flera år och sedan inte ha något att falla tillbaka på. Och som jag sa till mamman i fråga "Alla är ju olika."

Jag har i alla fall något som är storartat för mig, och det är mitt vardagliga samboliv med Eric. Och ännu bättre blir det när jag har pluggat färdigt och (förhoppningsvis) får jobb och tjänar pengar :) Största skillnaden mellan mig och Eric är nog att han är jävligt ekonomisk, om inte rent ut sagt SNÅL (hihi), medan jag är av uppfattningen att pengar ska rulla. Tro mig, detta kommer upp till daglig diskussion ;)

Detta inlägg blev en väldig mix. Ingredienser: 1 tsk glädje, 2 tsk ångest, ½ dl självsäkerhet, och oändlig massa kärlek garnerat med lite cash;) Är nog trött fastän jag inte märker det själv, så god natt.

P.S Självklart vill jag också resa! Men just nu prioriterar jag utbildning. Man ska väl inte ta livet för givet men jag hoppas i alla fall att tid för resande finns gott om senare :)