may I call on you sometime
Sådär, då var veckans solning avklarad :)
På begäran av Kim så tänkte jag dra en "dagens dröm", istället för dagens outfit så att säga. Eller nattens dröm blir det väl egentligen, men sak samma. En framtida nisch kan hända? Eftersom Kim finner en del av mina drömmar så roliga, och inte kommer ihåg sina egna så kan jag väl bjuda på nån då och då eftersom jag nästan alltid kommer ihåg mina drömmar. Det mest speciella med mina drömmar är väl att de ofta är väldigt detaljrika och invecklade. Välkommen att analysera...
Dagens dröm
Jag har en tid att passa till transcom, Karlskogas stora callcenter för er som inte vet. Jag är väldigt stressad för jag vill verkligen bli telefonförsäljare (?!) och vill inte sabba för mig själv. När jag kommer fram till byggnaden så vet jag direkt att det är vissa "hinder" jag måste klara av för att komma fram till det avtalade mötet och man får inte vara sen. Först visar det sig att det är en stor "snurrtrappa", a'la jätte, som jag bokstavligt talat måste klättra uppför. Det här känns ju hur jobbigt som helst men jag måste bara klara av det för att nå min dröm. När jag kommer fram så är det en stor plattform med små grupper av folk lite här och var och ett guldaktigt sken. Jag ligger på marken för att jag är så trött efter att ha klättrat, men inser att det är ett hinder till som jag måste klara av. Plattformen som vi står på är rund och snurrar sakta runt. Står man på kanten och tittar ner så är det en avgrund. Då ser jag en bajjamajja ungefär två meter ut från plattformen som hänger i några enstaka vajrar, dit måste jag hoppa. Jag känner mig helt förtvivlad eftersom jag är extremt höjdrädd, men nånting säger i mitt huvud att jag MÅSTE. Så jag hoppar, och jag klarar mig över. Väl över så ligger jag på golvet och gråter av adrenalinkicken, och tänker väldigt argt att "det är ju helt omöjligt att klara av ett sånt här jobb om man ska gå igenom det här varje gång man ska på toa, och att det alltid finns risk att vajrarna går av, och varför ska just jag behöva hoppa??". Sedan är helt plötsligt en manlig bekant där, och säger till mig att jag inte får visa någon av de andra telefonförsäljarna att jag tog illa vid mig/blev rädd. Annars kan han inte anställa mig. Jag reser mig upp, "skakar av" mig den obehagliga upplevelsen och den manliga bekanta säger att han givetvis ska anställa mig. Därefter hoppar jag lätt över till plattformen igen, sedan vaknar jag och känner mig jävligt nöjd (dvs tills jag inser att jag fortfarande är arbetslös).
Welcome inside my complicated mind ;)
