Midwinter

Vi börjar med långhår. Måste skriva av mig.
Igår kväll när jag för femte gången rullade Änglas päls och sidrullarna återigen gled av, och jag var på gränsen till ett nervöst sammanbrott, så frågade jag mig själv och Eric vad det är för mening med att inrikta sig på långhår.

1. Jag måste konstant oroa mig för pälsskador.
2. Jag måste konstant oroa mig över att rullarna åker av.
3. Långhåren har en väldigt kort "livslängd" när det gäller utställningar, till skillnad från korthår och strävhår.
4. Utställningslånghår måste, generellt, gå ensamma under utställningstiden (understrykas bör att mina utställningslånghår har kontakt med varandra hela tiden och kan se och prata med varandra).

Med dessa tankar somnade jag igår. Vaknade idag och insåg följande;

1. Det finns inga mer underbara och trevliga marsvin än de lockiga långhåren. 
2. De innebär en utmaning.
3. Blir det pälsskador så blir det, de är underbara keldjur ändå allihopa.
4. Jag är inte i nuläget intresserad av annat än långhår, ingen annan variant tilltalar mig på samma sätt.

Och så tar vi djuraffärer. Deltar just nu lite i en debatt på ett forum där frågan är; "Skulle du kunna tänka dig sälja till djuraffär?" Det handlar alltså om ifall man skulle kunna tänka sig att sälja egenuppfödda marsvin till djuraffärer.
Mitt sammanfattade svar:

"Nej, jag skulle aldrig sälja till djuraffär. Jag vill inte att man ska kunna gå in i en djuraffär och köpa ett djur spontant, det ska vara ett genomtänkt val. Jag vill kunna få träffa mina köpare och ha kontakt med dem efter köpet för att se till att djuren får det så bra som möjligt. Jag vill också kunna neka människor som jag inte finner "lämpliga" att köpa marsvin från mig."

Jag tycker inte det ligger i tiden att kunna gå in i en affär och köpa en levande varelse. Den senaste veckan har jag varit inne i två lokala djuraffärer. I båda dessa har jag kunnat se ensamma marsvin, marsvin som bor med kaniner, marsvin i samma rum som en massa fåglar, höhäckar och saltstenar. Dessutom så verkar alla marsvin i affärerna vara minst halvåret gamla (såg en rex som var nästan 3 år). Om jag sätter små marsvin till världen så kan jag i alla fall göra så gott jag kan för att de ska hamna i bra hem. Visst kan de lika gärna hamna på blocket, men om jag vet med mig att jag har placerat ut djuren så som jag tror har varit bäst och att jag dessutom upplyser köparna om att jag vill bli tillfrågad om att få tillbaka marsvinen om de inte kan ha dem kvar av olika anledningar, så kan jag i alla fall leva med lite bättre samvete. En teori jag har är att om man måste sälja djur till djuraffärer, så är det för att man tar fler kullar än vad man klarar av att sälja själv.

Vad tycker ni om att djur säljs i affärer? Hur skulle ni tänka om ni födde upp något djurslag? Skulle vara roligt om någon vågade ge sig in i min hjärtefråga :)