Midwinter

Min underbara, älskade Ludde finns inte kvar längre. Jag har aldrig varit så ledsen, så hjärtekrossad. Min lille vän, han var så tapper in i det sista, så tuff och visade inte att han hade ont. Jag fick i alla fall ge honom hans favoritgodis för sista gången, krama och pussa honom. Han tittade på oss så oförstående, jag är glad över att han inte visste... Sedan fick han somna in, mamma och jag höll i varsin tass, han låg på golvet på en brun filt. När han hade somnat så stoppade vi om honom med hans favoritskinn som veterinären lovade att han skulle få ta med sig. Ludde och jag hann ha födelsedagskalas tillsammans, med en tårta som det stod "Maria och Ludde 35 år" på. Vi fick i alla fall ha vår älskling i nästan 8 år och han blev hela 15 år <3

Jag har gråtit hela dagen. För jag vet att nu kommer det bli tomt, det finns ingen hund som Ludde. Ingen mer personlig, rolig och klok som honom <3 Och snart ska jag hem till mamma igen, och där är alla dina leksaker, skålar, halsband, filtar, täcken.

Luddisgubben, jag kommer aldrig någonsin glömma dig <3 Du gjorde mig glad.