Hur nöjd är jag inte på en skala?
Dels så är Ängla en himla snygg och übertrevlig hona, för att inte tala om Pewter som är så snygg att jag bara blir glad av att se honom :) Inte för att han (som Tina uttryckte sig) är "wow!" för tillfället, men silveragoutin är ju hur snygg som helst. Och dessutom tror jag att han kanske blommar ut så småningom. Jag ska i vilket fall ge honom en chans. Han har väldigt fin pälskvalitet, och peruanen har visat sig vara en mycket trevlig ny erfarenhet.
3 januari bär det iväg till Kista (Stockholm) och husdjursmässa! Då hålls även en dubbelutställning som jag har anmält Ängla till, och i mina drömmar ser jag framför mig hur hon får cert hos båda domarna och blir champion. Visioner är väl alltid bra, men man ska väl inte hoppas för mycket heller ;) Pewter får vänta tills nästa utställning eftersom det bara är utställning för seniorer denna dag.. och han är ju fortfarande junior då.
Jag kommer ägna mig åt marsvin, så alla som har något emot det kan ju åtminstone låtsas tycka det är roligt att jag äntligen har hittat något som jag verkligen tycker är roligt. Erics och mina gemensamma kelgrisar bor i vardagsrummet, och de marsvin som jag har till utställning (och inom snar framtid avel) bor i hallen. Så länge jag har dem där så stör det inte Eric ett dugg. Fattar inte varför det skulle vara något problem om vad han tycker, jag skaffar ju inte marsvin utan att kolla med honom först att allt är okej? Så nu är det utrett. Djur är (i stort sett) min allra största lycka i livet, ungefär på samma sätt som att musik är Erics. Man kan ju istället vara glad över att den andre har något intresse som han/hon verkligen tycker om. Har inte vi problem med det så behöver ju inte någon annan ha det heller :) Några dagens visdomsord, en förklaring om någon inte har förstått hur det ligger till :)
